emjc

Denna skönhet ska jag förmodligen tävla i hoppning, dressyr och fälttävlan om två veckor. Cash är namnet på snyggingen, men vi får se om jag ens är kvar i Otaki om två veckor. Vet inte riktigt hur framtiden ser ut nu. Vet ingenting alls!

 

Idag blev det comeback för Gill inom hästsport. Det var ett litet lokalt event för nybörjare och andra som ville tävla på en inte alltför seriös nivå. Gill har varit borta från hästryggen i nästan helt och hållet 6 månader pga. att hon föll av en unghäst och bröt nyckelbenet (hon har dock ridit lite mer på slutet, men verkligen inte mycket haha), men tror ni inte att hon och hennes underbaring Moose går och vinner hela skiten ändå? ;) Alla i varja klass tävlade i både dressyr och hoppning. 

 

Vi har haft strålande väder idag så jag har bränt mig på dekolletage och i ansiktet. Sedan har jag fått en otroligt fager bondbränna på armarna. Underbart!!

 

Idag drog vi alla ut på farmen för att fixa stängslen i en hage längre bort. Barnen ville  däremot ut och leka i en å, så jag fick gå med dem för att hålla koll på dem alla (vi har två till på besök över natten, så det var fyra vildingar att hålla koll på), medan föräldrarna fick jobba på helt själva med stängslen haha!

 

Inatt drömde jag dels om Max (hamburgekedjan, ingen kille haha), men jag fick aldrig någon mat därifrån..... Skräcken. Sedan vaknade jag. Men var helt sjukt trött så jag somnade om igen. Då drömmer jag om att jag ska hoppa fallskärm med bland annat Josefine och Billy haha! Men båda dom bangar och då när jag är sekunder från att hoppa ut från planet så inser jag att jag har mjukisbyxor med min iphone i. Så jag får panik eftersom iphonen lär ramla ur denna lösa och fladdriga ficka så när jag ber tjejen som är ansvarig för flygplanet och alla som ska hoppa ifall hon kan ta min telefon och ge den till Billy, så säger hon att hon inte kan det eftersom hon inte har någon fallskärm på sig (?). Haha, jag fick sådan panik!! Dels för att jag skulle falla ur ett flygplan och dels för att min telefon skulle få göra samma sak fast utan fallskärm hahaha. Skräcken i att förlora min iphone alltså, den är inte nådig! Så efter den drömmen blev det att gå upp och göra något betydligt mer behagligt än att inte få någon max-mat eller att behöva hoppa fallskärm ofrivilligt så att man förlorar sin iPhone, detta är vad jag gjorde:

 

 

Något hemskt hände igår. Verkligen mega-hemskt. Som vanligt värmer jag upp ca 360 ml mjölk åt det lilla lammet samt 400 ml till det stora. Ropar på barnen, säger åt dem att ta på sig skorna och ta med sig flaskorna ut för att mata lammen. Jag skulle bara röja undan lite inne i köket och sen skulle jag ut till dem för att bara kolla läget. Hann inte alls långt, så fort barnen kommit ut så kommer de in igen skrikandes och med tårar rinnandes längst kinderna. Tror ni inte att lammen ligger döda i deras lilla inhängnad? Fy.. fan. Först kände jag mig ju hemsk som skickade ut dem alldeles själva, sen fick jag ju panik för att jag inte visste hur jag skulle hantera situationen, självklart blev jag aningen ledsen på samma gång då de var världens sötaste lamm (hallå, tänk er lambi-reklamerna?!). Barnen tog det dock inte alls hårt. De grät i kanske 5-10 minuter sedan sa de till mig att det kändes bra igen. Barn alltså... jag var då skakis hela kvällen. 

 

Sisådär 20 minuter efter upptäckten säger Olivia att Lucky (vår Schäfer) är där inne och gör något... och när jag går ut och ropar på honom så har ju han gjort ett stort hål i staketet så uppenbarligen hade vi gärningsmannen där. Den hunden kommer tyvärr inte kunna stanna med oss längre då han numera uppenbarligen är en fara för våra andra djur på gården. Tragiskt verkligen...

 

RIP lilla Billy Tibbles

 

 

Efter att vi varit på tävlingen i Foxton (och Olivia blev sugen på priserna i prispåsen och insåg att hon måste rida för att få dem) så blev det dags att få upp barnen på hästryggen. Några bilder från den eftermiddagen.

Igår åkte vi alltså ca 2-3 mil norrut till en tävling där Gill skulle döma. När vi väl kommer fram har hon bara två stycken i sin klass, så vi kommer dit.. Gill dömde (som assistent fick jag skriva upp vem som vann de olika grenarna och ge Gill rosetterna ur prispåsen typ), sedan hittade vi ett bord fullproppat med gott fika, lite loppis där vi hittade världens sötaste tävlingsoutfit till Ben, sen åkte vi förbi en hage för att släppa ut några kor..... och hittade några bjälkar att roa oss med. Balansgång är ju aldrig fel liksom haha!

 

Det var en fantastisk dag idag, det kändes som en riktig sommardag minsann. Så Gill kom på idén att vi skulle ta hästarna till stranden. Inte Billy då eftersom han inte direkt är pålitlig och på riktigt inriden, utan på en häst som heter Buddy. Ni kan ju tänka er hur ett par hästar beter sig som inte varit på en riktig strandtur på 5 månader PLUS att det är fantastiskt mycket vår i luften här. Det måste vara det. Hästarna är helt galna allihopa. Så trots att jag sitter på den häst som skulle klassas som den absolut mest pålitliga på hela den här gården, så får jag stå ut med en häst som skenar iväg för minsta lilla, skuttar runt som en liten kanin etc. Men jag kände mig trygg hela tiden. Han är inte den som försöker bocka av en och det är ju det värsta haha.

 

Det är inte ovanligt att man hör massa fnitter från lådan där hundvalparna är. Detta är då anledningen.

 

Dessa två krabater är verkligen inte vänner med varandra. Men de är ju båda vänner till mig, så hur ska man då göra? Man ignorerar helt enkelt att den andra är där. Vänder ryggen till lite smått. Perfa!

 

En liten filur somnade minsann i mitt knä idag. Dom här valparna är ju så söta så man inte riktigt vet vart man ska ta vägen.

 

 

 

Man blir ju en aning förälskad i dessa små krabater. Nu är de drygt 3 veckor gamla och har börjat bli rätt aktiva. De går omkring som små tjockisar och busar med varandra så fort de är vakna. Otroligt gulligt.

Hahaha, efter en månad av att konstant behöva ta hand om 5 små liv så blir man nog lite less. Men inte så less så man inte bryr sig. Men lite less så man i alla fall går och lägger sig någon annanstans. Andra sidan väggen liksom. Då kan man fortfarande höra dem. Det är bra.

 

Vi har ju jobbat med denna snygging i... 3-4 veckor nu? Han är på riktigt helt fantastisk. Han var lite halvjobbig mot mig där i början, men han testade mig såklart. Nu går han som en dans och han är så jäkla fin utan att vi ens använder något bett på honom. Det är något av det mest obekväma han vet, så bett-träningen kommer senare. Först ska vi få koll på all ridning haha. Gill tog denna bild idag.

 

Idag kom den här lillen till gården. Phoenix kom hit särskilt för att han bockar och inte beter sig särskilt väl, så jag har alltså blivit hans nya ryttare tills han kan lära sig att uppföra sig som man ska och sedan ska han säljas. Jäklar vilken envis krabat, men inga försök till att slänga av mig i alla fall. Det är ju en bra sak.

 

Igår hittades denna lilla sötkorv i ett dike, med kroppen helt dränkt i lera som dessutom höll fast honom. Så han kunde inte alls ta sig därifrån för att få något att äta eller dricka, stackarn. Tror ni inte att han fick följa med hem, fick en dusch och en säng skapad av vår tvättkorg med lite mjuka tröjor i? 

 

Igår kunde han inte ens stå själv, han bara hängde med huvudet och kunde knappt röra sig. Han skakade flera timmar efter att han kommit in för att han var så frusen. Efter lite mjölk, lite värme och efter att vi hjälpt honom stå upp så började han helt plötsligt bräka och visa tecken på att han faktiskt hade liv i sig. Idag pratar han väldigt mycket och jag får ge honom mjölk i nappflaska och hjälpa honom stå upp. Den här kommer nog att överleva trots allt! Blir man inte lycklig av sånt här?

 

 

 

 

 

Första gången jag såg den här kon så började jag nästan garva. Den är så otroligt ful så jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen. Såg den först framifrån och då var det lugnt, men när den sen vände om för att springa ifrån mig så såg jag hur fantastiskt ofager den faktiskt är. Den är så ful så att den blir söt. Titta bara på huvudet?!

 

Vi åkte förbi en djurpark i lördags också. Man måste ju få vara lite barnslig ibland. Åkte dessutom the big splash några gånger som var töntigt roligt ;)

 

Det funkade inte så jäkla bra för min del att blogga hos Emma. Så nu när jag kommit hem igen så får jag slänga in några inlägg om min helg. Vi hade så galet roligt igår när vi gick all in i Taupo, men vad som hände där får ni veta senare!

 

I fredags blev det en lugn dag eftersom Emma jobbade. På eftermiddagen gick vi ut och hjälpte till lite på farmen, jag fick bland annat försöka få kalvar att börja dricka mjölk vilket uppenbarligen inte är jättelätt första gången man gör det. Men jag lyckades med några i alla fall, det är alltid nånting ;)