emjc

Stället man bara måste besöka om man är på Island är ju självklart den Blå Lagunen. Vi besökte ju en annan varm källa också, som ni kanske minns? Den kändes faktiskt mer äkta och inte så turist-anpassad. Varma källor ska ju lukta lite äckligt, det är ju ändå en del av charmen i det hela... Den Blå Lagunen luktade ingenting. Vattnet var inte sådär klart blått som på det andra stället, utan det har blivit grönt? Men nu har vi varit där och det är ju lite småballt bara det. Det här vart klart det bästa sättet att avsluta hela den här resan. Utan tvekan! :)

Precis utanför hamnen, i vissa städer på Island, finns det små öar där lunnefåglarna håller till. Det kryllar verkligen av dom. Vi drog till en sådan ö, och det var lunnefåglar överallt... Synd bara att dom är så galet skygga.

Haha mycket hästar nu.... men dessa hittade vi längs vägen, så det blev ett till stopp.







Pernilla fick två kompisar efter sig

Vi drog ut till en hästfarm och myste lite med deras hästar i hagen. De var väldigt nyfikna på oss och de flesta kom fram med spetsade öron, hur kul som helst var det.

Den sista intensiva resdagen hittade vi Hraunfossar och Barnafoss. Hraunfossar var ett väldigt utspritt vattenfall? Rann liksom ner vatten över en hur lång sträcka som helst, ingen direkt kraft i det som alla de andra vattenfallen, men sött.






Barnafoss har enligt legenden fått sitt namn efter att två barn drunknade i dess vattenmassor. Det här låg bara ett stenkast ifrån det första vattenfallet.

Så precis innan det här var det några italienare som körde på vår lilla söta hyrbil på parkeringen. Går ju att nämna att bilen de hade hyrt förmodligen var den största bilen jag någonsin sett. Jag stod och kollade på när det hände också, snacka om att man fick lite panik, man vill ju inte få skit och behöva betala för nåt man inte gjort? Men allt löste sig i alla fall... Fast vi snackar ju om italienare här, tror ni dom är sånna som gillar att snacka engelska? ;) Jag fick köra någon slags fransk-engelska när jag skulle komma överrens med föraren. Hahaha...

I alla fall, vi skulle se på valar (tror ni inte att italienarna också skulle med på vår båt? härlig stämning...). Vi fick se massor av olika valar trots att det var så pass dimmigt, kul. Det var lite delfiner som showade och en val blev lite irriterad på alla fåglar så han kom upp med huvudet till ytan, lite ballt sådär. Ni ska veta hur svårt det är att ta kort på valar... man vet aldrig var de ska ploppa upp eller vad de ska göra. Lite värre än att försöka ta kort på en geyser faktiskt. Den vet man ju i alla fall alltid var den är, men man vet aldrig när den får utbrott.

Såhär snygga var vi alla

Vi råkade köra förbi det här en kväll och det var inte så långt ifrån där vi bodde, så dag nr 6 inledde vi med att bada någon timme i dessa fantastiska vatten. Det är ju synd att det ska lukta dessa sulfatgaser, för det luktar verkligen inte gott. Skönt är det däremot, det går inte att förneka. Det är väl närmare 40 grader i hela vattnet, men på vissa ställen blir det brännande hett och på andra lite svalare. När jag säger brännande hett, så betyder det att man säger "AJ!" när man hittar en sån fläck hahaha. Det var några norrmän där samtidigt som oss, som skrattade lite åt oss svenska små flickor...

Nu har jag bombat er tillräckligt med inlägg för idag, så vi börjar med valarna vi såg, imorgon! :)

Det här stället hade vi inte tänkt besöka, men vi körde förbi och såg bara att det rykte en jävla massa. Sen såg vi massa bilar och någon buss så då blev vi lite mer nyfikna på vad det kunde vara. Det här är alltså ett vulkaniskt område där det strömmar upp en massa sulfatgaser och ånga från marken. De där gaserna luktar väldigt... speciellt alltså... men det är ju för ballt för att kunna bli äcklad av en lukt. Marken runt de här grejerna som sprutar ut gasen och ångan är alldeles varm och går man i ångans väg så blir man alldeles varm och givetvis jäkligt fuktig också.

Nu är vi faktiskt inne på den femte dagen. Det var helt galet med dimma, inte kul att köra mycket bil då... Inte så kul att fota vattenfall heller eftersom man inte ser sådär överdrivet mycket men: Här är Dettifoss i alla fall :)

Dagen innan denna var vi ju på en liten vandring till Svartifoss, då sa vi "aldrig mer". Man ska verkligen aldrig säga aldrig. Sen kom ju Hengifoss och vi var påväg upp för ett berg till. Man ser det lite där på första bilden till höger om mitten! Sen ser ni den där hurtbullen på gångvägen också? När vi kom till parkeringen, så kom hon alldeles anfådd ner och kollade på klockan, jag och Pernilla kollade på varandra och tyckte att hon var helt störd som sprungit upp och sen ner för det här. När vi börjar gå.. gissa vem som springer om oss? hahaha, då kör hon EN GÅNG TILL. Känner inte för att berätta att vi var helt slut efter den här backen på bilden. Så vi låter bli det.



Hittade ett annat vattenfall på vägen, men men... eyes on the prize....




Hengifoss fick ju tillochmed ett smeknamn, vilket vi inte kan släppa taget om riktigt, så här har vi alltså Jävlafoss istället.










Pernilla spelade in en finfin dokumentär under tiden också. Ni kommer kunna se den på svt i höst! haha eller?


Nej inte är det någon som bryr sig om vår säkerhet heller. "Ja men varsågoda, gå över lite sand här och undvik gärna att halka så ni åker ner i forsen :)"


Haha, det är ju ett roligt minne såhär i efterhand, men fyfan vad arg man är påväg upp till dessa grejer. Det var mest svordomar påväg upp, sen när vi var klara och skulle ner igen så var det mest skratt åt hur vi betedde oss på uppvägen.

Vi ville se lite fågelliv och det fick vi!

Såhär blev det för Pernilla att fota när det blåste, speciellt nu när hon hade någon annans kamera


En del svanar...






Inte nog med att Pernillas kamera dog, här ser vi sista bilden jag tog med ett av hennes objektiv innan det ballade ur...

Ja så efter issjön hände det som inte fick hända - Pernillas kamera slutade fungera. Det är tydligen inte helt omöjligt att askan fortfarande är där nere i södra Island och spökar när det blåser, vilket det hade gjort den dagen. Jädrans bananer. Vi löste dock problemet och fixade så att en kille i Reykjavik skickade en kamera med nästa flyg till staden Höfn som vi då befann oss i närheten av.

Pernilla visade upp sin kärlek till askan på vårt fönster, fönstrena hade en tendens att alltid bli immiga?




Hähä, klart vi lyckades hitta lite hästar...

Sista grejen vi gjorde dag 3 var att besöka Jökulsarlon som då är en sjö fylld med stora isblock som lossnat från Vatnajökull (den där stora glaciären, ni vet). Det tar ungefär 6-7 år för ett sånt här isblock att lossna från glaciären, ballt.