emjc

Just nu lär jag väl vara någonstans mellan Otaki och Putaruru på en buss som jag måste bekanta mig med i hela 7 timmar. Inte okej egentligen. Men jag tänkte förklara läget eftersom jag inte gjort det tidigare.

 

För två veckor sedan kom Gill och sa till mig att hon sagt upp sig på jobbet. Jag har vetat sedan länge att hon inte trivs med jobbet trots att hon bara måste dit måndag-onsdag. Men nu hade hon alltså sagt upp sig, vilket innebar att hon skulle börja vara hemma hela tiden. Om hon är hemma hela tiden, behövs jag verkligen då för att ta hand om hennes egna barn? Njae, tror inte det va. Och utan jobb, hur ska hon betala mig för att göra det? Inte hållbart helt enkelt. Så i och med att hon sa upp sig så försvann ju mitt jobb rätt fint.

 

Jag började ta kontakt med olika familjer och vips hade jag tre olika möjligheter. Ett av förslagen befann sig uppe i Emmas trakter i en liten stad som heter Putaruru, så jag drog mig till Emma efter min och Madis lilla tripp för att i tisdags träffa min potentiella nya värdfamilj. De visade sig vara en underbar familj, fina föräldrar och väluppfostrade barn. De gillade mig också så därför tog jag bussen hem i onsdags för att packa alla mina grejer och nu sitter jag på bussen igen för att åka tillbaka. Så jag har officiellt ingenting med Otaki att göra längre, det är ett avslutat kapitel.

Det betyder dock inte att jag aldrig kommer dra mig söderut igen och hälsa på, för det vill jag mer än gärna!! :) Men nu när jag befinner mig lite längre norrut så kommer jag börja titta på möjligheten att besöka Auckland, detta lands största stad. Känns ju som att det kan finnas ett och annat roligt att göra där! Hamilton står också högt på min lista. Så på ett sätt var det ju bra att jag behövde flytta eftersom jag nu har möjligheten att besöka andra städer än de jag redan varit och besökt :)