emjc

Usch, det blev en hemsk kväll igår! Jag var helt slut efter att ha tagit hand om småbarn på ridläger, så jag slocknade vid 20-tiden. Ni kan ju tänka er vilken fantastisk djup sömn jag hamnat i där runt 23-snåret.... Då vaknar jag av att hela rummet skakar och att alla grejer bara smäller i väggarna. Den värsta jordbävningen på 120 år kom på besök i Otaki. Eftersom det bara var min fjärde kväll här så förstod jag först inte vart jag var, jag trodde att jag vaknade upp i en konstig dröm där allting bara gungade. Så sängen for fram och tillbaka in i väggen, bokhyllan velade mellan att stå kvar eller att falla över mig, TVn höll på att hoppa ner från TV-bänken och så vidare. Sen insåg jag ju att det var en jordbävning som härjade, men jag låg som paralyserad och förstod inte vad jag skulle göra. Fem-tio minuter senare så slutade det och jag började smsa runt till mina svenska vänner och föräldrar som då tack och lov då var vakna pga. tidsskillnaden. Jag smsade lite för att lugna ner mig och tillslut var jag så pass lugn att jag återigen kunde somna.

 

Enligt Richterskalan (anger styrkan hos jordbävningar), så var denna jordbävning en 7a (max på denna skala är 9, så ni kan ju tänka er..). Detta anses vara en större jordbävning som kan orsaka stor skada, som TUR var så var den väldigt djupt ner under havet precis utanför kusten här så den orsakade varken skada eller någon tsunami. Puh. Hade ju varit lite drygt att behöva fly pga en tsunami när man precis anlänt till sin slutdestination som man fasen längtat till?

 

Vi är verkligen bortskämda i Sverige som slipper tänka på sånt här. Men det är ju ändå grymt att man fått uppleva något sånt här, i alla fall nu när det gick bra. Så efter detta så får det faktiskt vara nog! Jag vet vad det innebär nu :)