Det blev inte en god morgon, trots allt
Jag trodde väl inte att det skulle bli en särskilt god morgon egentligen, jag skulle ju ta massa blodprover - hela sex stycken. Jag har gruvat mig inför denna morgon ända sedan jag fick veta om att jag skulle göra det. Anledningen är för att det är en som vill se hur mycket näring och så jag får i mig eftersom jag är så otroligt petig med maten. I alla fall. Jag har inte fått äta eller dricka något sedan igår kväll, jag har varit sjukt spänd inför det. Det var en oerfaren tjej som skulle ta blodproven på mig, jag blev ännu mer rädd. Efter att hon tagit typ två av de där proven så kände jag att jag skulle svimma. Jag sa det till henne, men hon fnissade lite och sa bara "nej då" lite tyst.
Sen vaknar jag... tre okända personer står och tittar på mig. En håller mina ben i luften, en duttar med kallt vatten i pannan på mig, den tredje glor bara (tjejen som tog blodproven). Hon med mina ben i luften frågar hur jag mår, men jag fattar INGENTING så jag ligger bara där och kollar. Jag kunde inte säga något på kanske en minut. Jag hade alltså svimmat och fattade verkligen inte var jag befann mig, jag trodde att jag drömde. Sedan började jag började känna mig sjukt avslappnad, sen börjar tårar rinna från ingenstans och jag vet inte vad. Det var en sjukt traumatisk upplevelse av någon anledning. Jag har aldrig varit så rädd inför ett sjukhusbesök tidigare, jag har ju tagit sånnadär blodprov tidigare och klarat av det galant, men nu gick det verkligen inte.
Mådde lite illa efter besöket och när jag kom hem kändes det som att jag skulle svimma igen, men jag halsade bara i mig en stor mängd vatten och gick och la mig. Vaknade nyss och känner mig inte helt som mig själv men nästan! Det går åt rätt håll i alla fall.
Nej, jag hoppas på en bättre dag imorgon....
Kommentarer
Trackback
