emjc

Måste säga det att livet känns helt uppochner för tillfället. För mycket har hänt på så kort tid. Jag har försökt tvinga bort det men det känns som att det börjar äta upp mig nu. Det börjar göra ont på riktigt och jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt det.

Jag börjar få mycket att göra nu med skola, två jobb och idrott + vänner, så jag har ju inte tid att bearbeta det riktigt, vilket jag kan tycka är skönt. Jag gillar ju att rymma från problem. Men det är ju långt ifrån hälsosamt. Nåja, får hoppas jag vänjer mig vid min nya situation. Vill bara att det här året ska svischa förbi så att andra kan få gå vidare och leva lyckligt.

Är inte hon lycklig så är inte jag det heller.

Så enkelt är det.

Måste lära mig att leva utan min andra hälft, för det är ett läge jag inte kan ändra på. Jag kan inte ändra på nånting, jag kan bara sitta och kolla på. Frustration. Dom säger att jag inte förstår, men i själva verket är det ju dom som inte förstår. Frustration. Jag får höra att jag inte vet hur det är, när det är dom som fortfarande inte förstår. All denna jävla frustration.

Jag borde gå och lägga mig.