emjc

Vi har lite folk här hemma hos oss ikväll. Den ena diskussionen avlöser den andra. Jag fick frågan: Vad är lycka? Vet ni vad jag kommer fram till? I stort sätt... olycka. Utan att du känner dig nere, ledsen, arg, frustrerad, så kan du aldrig bli sådär överdrivet glad och bara älska livet alldeles för mycket. Inte för att man kan säga "lycka=olycka" men, ni förstår vad jag menar. Det finns inget "en familj som älskar mig och tre bananer är lycka", "en katt med fem chokladbitar i munnen är lycka". Ni vet, att man kan stoppa facit i handen och pricka av olika punkter som innebär lycka.

Exempel:
Du har en tjuga i fickan, du sticker ner handen och känner att den inte är där längre. Du får världens klump i magen.
"shitshitshitshit var FAN är min tjuga? NEEEJ VAD SKA JAG GÖRA?!"
Så sticker du ner handen i andra fickan och inser att den är där. Känslan av lättnad och ett litet glädjerus fyller din kropp pga. den oroliga känslan som precis lämnat dig. Hade du valt rätt ficka första gången så hade du i stort sätt bara ryckt på axlarna och tagit för givet att du alltid haft den där tjugan. Men nu gör en liten tjuga dig extremt lycklig.

Okej, kanske inte en tjuga men... ersätt den här tjugan med något som verkligen betyder något för er.

Sen kommer den här människan in på att ungdomar aldrig är olyckliga och bara blickar framåt och ser möjligheter... ehm. Ja, ni förstår nog att jag kämpade lite på den punkten. Jag har ju endast en tredjedel av hennes livserfarenhet, men känner ändå att jag har förstått lite bättre hur människor och framför allt hur mycket här i livet fungerar.

Det känns verkligen så, men jag är väl ung och naiv!