emjc

Jag gillar bra människor. Råkade träffa några sånna idag på sjukhuset. Ganska bra egentligen att tro att allt kommer gå förjävligt och att man kommer behöva sitta där och se ful ut alldeles ensam. När man sedan upplever motsatsen. Bra människor kan få vilka sår som helst att läka snabbare.

Har dessutom hittat en lösning på katten. Han hamnar hos en av mina absoluta bästa vänner. Ber till gudarna att han lyckas charma dem och därmed får stanna.. Vilket problem dessa pälsbollar kan skapa.
Zlatan känner att någon förändring kommer att ske.. Det vet jag. Sen jag kom hem nu har han hoppat upp i mitt knä och bara lagt sig, kollat läget och sen gått vidare. Det har han inte gjort sen dagen vi hämtade honom och hans syster. Exakt fem månader sen idag. Bengaler sitter helst på sidan om och spanar över dig och lägenheten, nu är han mer närgången än en vanlig bondkatt. Mitt i natten kan han komma och väcka mig för lite mys. Sånna grejer.

Det här dödar mig! Men jag mår bättre idag, det gör jag. Älskar allas stöd, haha... Beter mig ju som att det är en familjemedlem som är döende, men det är väl lite sån hjärtesorg jag har.